21 Exempel på den metalliska funktionen
Språkets metalinguistiska funktion används för att prata om sitt eget språk. Vi kan prata om metalingvistiken när vi kommunicerar en del av koden vi använder för att prata.
Språket uppfyller sex funktioner. Den första är referensfunktionen, den mest grundläggande av språket, vilket är det språk som används för att ge information.
Då finns det uttrycksfull funktion, som är när språket används för att kommunicera ett uttryck av känslor eller sinnesstämning. Detta brukar användas i den första personen.
I appellativfunktionen används språket för att skicka eller fråga något till mottagaren. I den poetiska funktionen används språket med ett estetiskt syfte och är inriktat på det meddelande som önskas överföra.
I den phatic-funktionen underlättas social kontakt för att underlätta meddelandet. Slutligen används den metalliska funktionen för att tala språket.
I metallkunskapens funktion används dess vanligaste användning för att tala om meningen med en fråga. På spanska används det inte lika mycket för uttalets regler, eftersom vårt uttal är baserat på en serie av nästan unika fonem för varje bokstav.
Men på andra språk som engelska eller franska, fokuserar användningen av metalgeografi mycket mer på uttalandet av många av orden.
Om vi vill veta metallistiska funktioner är vår mest tillförlitliga källa en ordbok där vi hittar ordens mening och i grammatikböcker där vi hittar de viktigaste reglerna för språkanvändning.
Utestående exempel på den metallinguistiska funktionen
- På det skrivna språket används alltid bokstaven för att starta ordet som går efter en punkt.
-Synonymerna är olika ord som speglar samma mening, till exempel vacker är synonym med vacker.
-Värkena är konjugerade enligt deras verbala tid och överensstämmer med personen och det nummer som vi hänvisar till. Konjugationen av en verbtid måste innehålla första, andra och tredje person singular och plural.
-Polisemiska ord är de som är skrivna och uttalade samma, men kan ha olika betydelser. Ordbanken kan till exempel hänvisa till ett bankinstitut, en sortsätt eller en fiskgrupp i havet.
-En av reglerna för det skrivna språket är det i akuta ord, där den sista stavelsen accentueras, accentueras endast när man slutar med bokstäverna "n" eller "s" eller en vokal.
-Den ord som rim är de där den sista stavelsen har en liknande slut.
- På skriven språk aktiveras namnen, oavsett om det är människor eller saker, i början, oavsett vilken position de upptar i meningen.
-I alla språk finns det två typer av bokstäver, vokalerna och konsonanterna.
- De allvarliga orden, de som har accentuerat den näst sista siffran, lägger bara tillven om de inte slutar i "n" eller "s" eller vokal
Ordet esdrújulas, de där den accentuerade stavelsen är den förtidsberömda, bär alltid accenter i det skrivna språket.
-I allmänhet är h i talat språk vanligtvis tyst och uttalar inte. Även om det i vissa dialekter eller variationer av den spanska man kan använda en aspirerad h som uttalas.
-Spanska har flera dialekter, som normalt motsvarar geografiska områden i regionen där vi är.
- Ord och fraser, även om de är samma, kan ha olika betydelser och olika tolkningar beroende på det sammanhang och den plats där kommunikationen sker.
-De romerska siffrorna, som är skrivna med bokstäver, ska alltid skrivas i stora bokstäver.
- Även om orden är likartade och har många brev gemensamt, kan den enkla ändringen av ett brev göra att meningen ändras helt. Till exempel, orden hand och apa, trots att endast skilja sig i ett brev, har helt olika betydelser, en är ett djur, medan en annan är en del av människokroppen.
-I det skrivna språket används skiljetecken för att ge det mening och att ge större tonvikt i vissa delar.
-Pablar med samma uttal kan skrivas olika beroende på deras betydelse. Till exempel motsvarar ordet funderingar verbet för att hitta, vilket innebär att hitta. Medan ordet har inneburit ett träds namn, eller verbens verbalitet.
-På språk kan man skilja mellan de uppgifter de tillhandahåller. Exempelvis är ett substantiv den person eller sak som utför åtgärden. Ett adjektiv åtföljer substantivet för att ge mer information om detta. Ett verb informerar om den handling som substantivet utför, samtidigt som adverbet ger ytterligare information till verbet.
-Tontonerna är ord som indikerar en motsatt betydelse. Till exempel, det är antonym av dåligt.
- Ord kan ha element som omvandlar dem till nya, vilket ger dem mer mening. Det här gäller affischer, där de ändrar ordets mening. Beroende på var de befinner sig i ordet kan vi kalla dem prefix, om de är framför eller suffix, om de placeras bakom.
- När vi vill göra en utropsdom, på talat språk använder vi en speciell intonation som betonar betoning. På skrivspråk måste vi inkludera utropstecken för att indikera för läsaren att vi vill betona den meningen.
