4 Orsaker och konsekvenser av de liberala revolutionerna
Några av de liberala revolutionernas orsaker och konsekvenser var i huvudsak politiska, ekonomiska och sociala, såsom den borgerliga revolutionen och proletariatets klassmedvetande.
Liberalrevolutioner ägde rum i slutet av 18th century och början av 1800-talet. Huvudidén av liberalism är utvecklingen av individfrihet, för att uppnå social frigörelse.
Fokusen på denna rörelse var i Europa. Uppkomsten av dessa ideologier fungerade dock som en stimulans för att uppmuntra de oberoende uppror som inträffade i Latinamerika i framtiden.
De liberala revolutionernas mål
Målet med de liberala revolutionerna var att driva följande politiska mål:
- Juridisk jämlikhet mellan alla medborgare inför tillsynsmyndigheterna.
- Rätt till tanke och uttryck.
- Monarkins nederlag genom utövandet av nationell suveränitet.
- Fördelning av befogenheter för att undvika koncentrationen av makt i en enda politisk organisation.
- Lagstatsgaranti garanterad av en Magna Carta, konstitution eller grundläggande lag.
Orsaker till de liberala revolutionerna
Politiska faktorer
Då var det en stark politisk instabilitet, med tanke på bourgeoisins uppkomst som en motpart av den privilegierade klassen som höll makten.
Som ett resultat kom nya politiska doktriner fram, till exempel liberalism och nationalism.
När det gäller liberal tanke, försvarar detta överväldet av förnuft och kunskap, så att alla idéer bör respekteras och beaktas oavsett ursprung.
Parallellt kom nationalismen ut. Denna doktrin försvarar nättens rätt att utöva makt över territoriet, inom ramen för suveränitet och politiskt oberoende.
Socioekonomiska faktorer
Industrirevolutionen ledde samhället till en förändringsprocess, där arbetarrörelsen tog initiativ från social synvinkel.
Det fanns matkriser på grund av dåliga skördar som orsakade en ökning av matförsörjningen och följaktligen en viktig ekonomisk kris som ledde till en social explosion.
Konsekvenserna av de liberala revolutionerna
Sequels Policy
Liberala revolutioner främjade framväxten av demokratiska ideal som skulle uppmuntra massornas deltagande, utan diskriminering av något slag.
Arbetarklassen tog kraft som en politisk parti och definierade principer som social jämlikhet, populär suveränitet och övning av universell röstning för att utse ledarna genom folkligt mandat.
Ovanstående inom ramen för territoriernas oberoende och politiska autonomi. Därför använde många latinamerikanska länder dessa uppror att inspirera sig och kämpa för egen frigörelse.
Socioekonomiska följder:
Borgarklassen konsoliderade sig som den sektor med största ekonomiska makt. Klassskillnaderna mellan den lilla och den stora borgarklassen var dock uppenbara under hela artonhundratalet.
Proletariatet och bönderna delgavs aktivt i politiska samråd. Båda grupperna fortsatte på ett oordnat och måttligt sätt inom den sociala ordningen.
