Experimentell psykologi: Historia, Metod och Egenskaper

Experimentell psykologi är en ström som studerar psykologiska fenomen med hjälp av en experimentell metod som bygger på observation.

Det garanterar en vetenskaplig praxis och involverar observation, manipulation och registrering av variabler som påverkar ett ämnesobjekt.

Experimentella psykologer är intresserade av att studera mänskligt beteende genom att manipulera variabler i kontrollerbara situationer och i onaturliga miljöer som påverkar och påverkar beteendet.

Gustav Theodor Fechner var en av pionjärerna i användningen av experimentet när han försökte bevisa förhållandet mellan fysiska och sensoriska storheter, 1860.

Det var emellertid 1879 då Wilhelm Wundt, som ansåg en av grundarna till denna nuvarande, skapade det första laboratoriet för experimentell psykologi.

Definition av experimentell psykologi

Denna nuvarande psykologi försvarar experimentmetoden som det mest lämpliga sättet att studera mänskligt beteende.

Experimentell psykologi anser att psykologiska fenomen kan analyseras genom experimentella metoder som består av observation, manipulation och registrering av beroende variabler, oberoende och konstiga, som påverkar objektet att studera.

Många psykologer har använt denna metod när de utför sitt arbete för att hantera flera problem som bland annat minne, lärande, sensation, uppfattning, motivation och utvecklingsprocesser.

De yrkesverksamma som adopterar denna metod vill känna till beteendet hos ett ämne genom att manipulera variabler i kontrollerade miljöer. De sammanhang där de utförs är laboratorierna och instrument som används som garanterar kontroll och uttömmande precision i sina undersökningar.

Experimenten kan utföras hos människor, men framförallt används djur, eftersom människor av etiska skäl ofta inte kan användas för att utföra sådana test. Dessutom ger djuren större tillgänglighet och kontroll till forskare.

Den mest vetenskapliga delen av psykologi är förenad med experimentell psykologi, eftersom användningen av dess metodik garanterar en vetenskaplig praxis genom observation och experiment, avlägsnande av beteendelagen och mentala processer.

historia

Med sin framväxt i artonhundratalet börjar psykologin att fokusera och vara intresserad av studier av observerbara fenomen, vilket ger upphov till empirisk vetenskap, det vill säga baserat på observation och erfarenhet av händelser.

Senare skulle experimentell psykologi använda noggranna metoder och instrument för att utföra mätningar i sina undersökningar.

Experimentell psykologi framträder i Tyskland som en modern disciplin med Wundt, som skapade det första experimentella laboratoriet 1879 och introducerade en matematisk och experimentell metod för forskning.

Tidigare 1860 försökte Gustav Theodor Fechner, en tysk psykolog, bevisa och begränsa sambandet mellan fysiska och sensoriska storheter genom experimentella data i hans arbete Elements of Psychophysics .

Andra författare som bidrog till denna växande vetenskap var Charles Bell, en brittisk fysiolog som undersökte nerverna. Ernst Heinrich Weber, tysk läkare och ansåg bland annat en av grundarna och Oswald Külpe, grundare av Würzburgskolan i Tyskland.

Utseendet på olika skolor berodde på denna tendens att experimentera vid den tiden, vars syfte var att försöka observera graden av förhållandet mellan det biologiska och det psykologiska.

Bland dessa skolor finns det ryska som var intresserad av neurofysiologi och som initierades av Pavlov och Bechterev. Även funktionalismen, som försöker visa de biologiska lagar som avgränsar Watsons beteende och beteende.

Under det tjugonde århundradet var behaviorism den övervägande skolan inom psykologi i allmänhet och i synnerhet i USA. Det är filialen av psykologi som gav sida till de mentala fenomenen inom experimentell psykologi.

Men i Europa var det inte så, eftersom psykologi påverkades av författare som Craik, Hick och Broadbent, som fokuserade på frågor som uppmärksamhet, tanke och minne och därmed lagde grunden till kognitiv psykologi.

Under den sista hälften av seklet använde psykologer flera metoder, inte bara fokuserade och begränsade sig till ett strikt experimentellt tillvägagångssätt.

Dessutom används experimentmetoden på många olika områden inom psykologi, såsom socialpsykologi och utvecklingspsykologi.

Experimentell metod

Experimentell psykologi anser att psykologiska fenomen kan studeras med hjälp av denna metod, vilket utgör en av grunden för psykologi som en vetenskap.

Det handlar om observation, manipulation och registrering av beroende, oberoende och konstiga variabler som är föremål för studier, för att beskriva och förklara dem enligt deras förhållande till mänskligt beteende.

Metoden syftar till att identifiera orsakerna och utvärdera konsekvenserna, forskaren försöker hitta orsak mellan olika variabler.

Å ena sidan finns det variabeln för mediet som skulle fungera som en oberoende variabel. Den beroende skulle vara en som är relaterad till ämnets beteende. Slutligen, alla externa faktorer som påverkar detta skulle vara konstiga variabler.

Experimentet utförs i en kontrollerad miljö som ett laboratorium där experimenten kan manipulera variabler och styra de som kan påverka de andra. Dessutom kan det bilda specifika experimentella grupper av ämnen i enlighet med deras studieintressen.

Forskaren är den som skapar de nödvändiga förutsättningarna för att kunna genomföra studien och att tillämpa den oberoende variabeln när han anser det bekvämt. Dessutom kan villkoren med denna metod upprepas för att kontrollera resultaten samt att ändra dem för att se skillnaderna i beteendet som ska studeras mellan de olika situationerna.

I detta tillvägagångssätt manipulerar experimentera omständigheterna för att kontrollera dess ökning eller minskning såväl som dess effekt på det observerade beteendet, för att beskriva varför denna situation eller förändring uppträder.

Många gånger innan man utför en undersökning ställer man sig till pilotförsök som testar experimentet för att studera vissa aspekter av det. Dessutom har experimenten en annan positiv del, eftersom de kan replikeras av andra forskare i framtida situationer när de utförs i dessa kontrollerade sammanhang.

Egenskaper för experimentell forskning

Några av egenskaperna hos experimentell forskning är följande:

• Ämnena arrangeras slumpmässigt bildande ekvivalenta grupper, vilket ger upphov till en statistisk ekvivalens så att skillnaderna mellan resultaten inte beror på initiala skillnader mellan grupperna av ämnen.
• Förekomst av två eller flera grupper eller villkor för att utföra jämförelsen mellan dem. Experimenten kan inte utföras med en enda grupp eller ett tillstånd som ska jämföras.
• Hantering av en oberoende variabel, i form av olika värden eller omständigheter. Denna direkta manipulation görs för att observera de förändringar som den producerar i de beroende variablerna. Dessutom måste uppgiften av värderingar och villkor göras av forskaren, för om det inte var så skulle det inte anses vara ett verkligt experiment.
• Mät varje beroende variabel som tilldelar numeriska värden så att resultatet kan utvärderas och därmed tala om en experimentell undersökning.
• Ha en design som du kan styra inverkan av utländska variabler i största möjliga utsträckning och för att undvika att resultaten påverkas av dem.
• Använd inferentiell statistik för att göra generaliseringar av forskning till befolkningen.

Faser av ett experiment

1- Uttalande om kunskapsproblem

Att välja det problem som ska undersökas beror på experimentet och vad han vill studera måste forskningsfrågorna lösas genom en experimentell process.

Beroende på det problem som uppstår kommer det metodologiska tillvägagångssätt som kommer att följas att avgränsas.

2- Hypotesformulering

Hypoteserna är de uttalanden som formuleras och som förutser resultaten som kan erhållas från forskningen, relaterar åtminstone två variabler och måste beskrivas empiriskt, kunna observeras och mätas.

3- Realisering av en adekvat design

Med utformningen definieras forskarens arbetssätt eller arbetsplan, vilket anger vad som ska göras och hur studien ska genomföras, från de variabler som är inblandade i ämnets uppgift till grupperna.

4- Samling och analys av data

För insamling av data finns flera instrument som är giltiga och tillförlitliga, och tekniker som kommer att anpassa sig bättre eller sämre och som kommer att presentera fördelar och nackdelar.

Analysen av data utförs genom att organisera informationen så att den kan beskrivas, analyseras och förklaras.

5- Slutsatser

I slutsatserna utvecklas uppfyllandet eller inte av de föreslagna hypoteserna, forskningsbegränsningarna, den metod som följts, konsekvenserna för övningen, generaliseringen på befolkningsnivå samt framtida forskningslinjer.

Mål och förhållanden för experimentmetoden

Dess syfte är att undersöka orsakssambandet mellan variabler, det vill säga att analysera de förändringar som har inträffat i den beroende variabeln (beteende) som en följd av de olika värdena som presenteras av den oberoende variabeln (extern faktor).

Villkoren för att konstatera att det finns ett samband mellan variabler är:

• Den tillfälliga beredskapen mellan variabler. Variabeln medför att den skulle vara oberoende, den måste föregå konsekvensvariabeln, som skulle vara den beroende variabeln.
• Covariation mellan variablerna. För att det ska finnas ett förhållande mellan de två skulle en förändring i värdena hos en av dem innebära en proportionell förändring i värdena för den andra.
• Korrelationen mellan variabler bör inte hänföras till effekten av utländska variabler.

Kort sagt måste forskaren manipulera den oberoende variabeln, upprätta en tidsmässig ordning mellan variabler och måste eliminera effekten som utövas som en följd av konstiga variabler.