De 15 viktigaste principerna för miljöhållbarhet

Miljöens hållbarhetsprinciper strävar efter att skapa en utveckling som är gynnsam för människan genom ett harmoniskt förhållande till naturen.

Behållandet av miljön har blivit avgörande för den rätta utvecklingen av människan för närvarande.

Mannen letar efter sin verksamhet för att bli hållbar i framtiden och kan fortsätta att genomföras i harmoni med miljöskydd.

Historiskt kom fram till industrialiseringens framkomst av processen som skulle underlätta arbetet och produktionen av alla slags varor till förmån för det mänskliga samhället.

Vid den tiden fanns det ingen fullständig medvetenhet om bevarande, hållbarhet och konsekvenser som skulle ha människans verksamhet i miljön.

Från det tjugonde århundradet började det moderna samhället söka efter alternativ till hållbarhet och bevarande. Det har dock varit en långsam process.

Vissa processer har lämnats åt sidan och andra har hittat nya sätt att utföra dem. Det finns fortfarande en lång väg som kan garantera att de flesta mänskliga aktiviteter kan utföras utan att lämna ett stort fotavtryck i miljön.

I det 21: a århundradet har det civila samhället fokuserat på att göra mycket mer press på denna fråga, till den punkt som internationella organisationer har gjort offentliga manifest och förslag som förespråkar för hållbarhet och miljöskydd.

De 15 principerna om miljöhållbarhet

De principer som är mest spridna idag om hållbarheten i miljön har varit de som föreslagits och godkänts i miljömässiga och utvecklingsdeklarationen, som hölls i Rio de Janeiro 1992.

Princip nr 1

Eftersom människorna är de viktigaste problemen med hållbar utveckling och miljöutveckling måste deras fulla "rätt till ett hälsosamt och produktivt liv i harmoni med naturen" garanteras.

Princip nr 2

Respekten för varje statens suveräna karaktär har de rätt att förvalta och utnyttja sina naturresurser, som fastställts av sina egna interna produktiva och miljölagstiftningar.

De måste vara ansvariga eftersom de aktiviteter som utförs för utnyttjandet av dessa resurser inte medför allvarliga skador på miljön eller påverka territorier utanför deras gränser.

Princip nr 3

Utvecklingen måste övervakas och genomföras på ett rättvist sätt mellan sociala och miljömässiga behov, både för nuvarande och kommande generationer.

Princip nr 4

Miljöskyddet bör betraktas som en prioritet inom någon utvecklingsprocess och behandlas inte på ett likgiltigt eller isolerat sätt.

Det är varje stat som ansvarar för sina egna miljöhänsyn.

Princip nr 5

Utrotningen av fattigdom anses vara ett viktigt krav för att garantera hållbar utveckling.

Att utföra denna uppgift är det gemensamma ansvaret för både staten och befolkningen. På detta sätt reduceras klyftan mellan levnadsstandarden och behovet möts bättre.

Princip nr 6

Utvecklingsländer med större miljöpåverkan bör övervägas på ett speciellt sätt när man fattar internationella beslut baserade på hållbar utveckling.

Men i alla mått som tas i konsensus måste alla ländernas behov betraktas lika, oberoende av deras utvecklingsnivå.

Princip nr 7

Skyddet, bevarande och återställande av markbundna ekosystem ansvarar för alla stater, utvecklade eller inte, eftersom det har varit deras gemensamma åtgärder som har försämrat miljön genom åren.

Även om alla har liknande ansvarsområden anses de också vara differentierade enligt sina interna sammanhang.

De mer utvecklade länderna har ansvaret för att fortsätta undersöka nya metoder för hållbar utveckling och miljöskydd som sedan kan tillämpas av utvecklingsländer eller på mycket olika villkor från de andra.

Princip nr 8

Staterna ansvarar för att minska eller eliminera någon form av produktion och konsumtion som anses ohållbar för att garantera en bättre livskvalitet för alla människor.

På samma sätt bidrar främjandet av lämplig demografisk politik till de hållbara utvecklingsprocesserna för varje suveränt territorium.

Princip nr 9

Varje stat måste stärka sin egen interna kapacitet för att garantera hållbar utveckling genom intern investering i vetenskaplig och pedagogisk kunskap samt utbyte av kunskap och ny teknik med andra stater.

Princip nr 10

Tillräcklig information om miljöskydd och hållbar utveckling bör vara tillgänglig för alla medborgare som är intresserade av att delta och stödja varje initiativ med sina handlingar, oberoende av vilken nivå de är.

Princip nr 11

Den rätta uppfattningen och tillämpningen av förordningar och lagstiftning på miljön är nödvändig inom varje suverän stat.

Varje förordning måste anpassas på lämpligt sätt till förhållandena och de interna behoven hos varje nation.

Princip nr 12

Det är statens plikt att samarbeta i funktion av ett internationellt ekonomiskt system som förespråkar hållbara utvecklings- och konsumtionsprocesser för att bättre kunna hantera problemen kring miljöförstöring.

Idealt sett bör de åtgärder som varje nation fattar baseras på internationell konsensus.

Princip nr 13

Staten ansvarar för uppfattningen av lagar att gynna och kompensera alla som har blivit offer för skador på grund av försämring eller miljöförorening.

De måste också samarbeta för att konsolidera internationella stödåtgärder mot särskilda föroreningar eller miljöskador som uppträder i olika regioner.

Princip nr 14

Staterna måste övervaka och samarbeta för att förhindra att verksamhet som skadar miljön ser att dess verksamhet mellan suveräna territorier ökar, vilket skulle fördubbla skadorna och orsaka svårigheter att vidta åtgärder för att utrota det.

Princip nr 15

Varje stat är ansvarig för uppfattningen om att förebyggande och säkerhetsåtgärder i tid tillämpas i händelse av miljödrissituationer.

Eventuell okunnighet om orsakerna till ett sådant scenario bör inte användas som en ursäkt för uppskjutande eller icke-tillämpning av sådana förebyggande åtgärder.