De 3 viktigaste delarna av dom

Domen som tanke är ämnet, predikatet och copulaen, och de klassificeras av kvantitet, kvalitet, förhållande och modalitet.

En dom kan förstås som en rationell tanke som söker säkerhet eller falskhet från analysen.

Domen som förstås som tanke har varit en gren som studerats i filosofi, och dess första analyser kan observeras i Aristoteles arbete.

Aristoteles bekräftade att " domen är tänkt sammansatt av mer än en idé, men utrustad samtidigt med en särskild enhet som uppnås genom sammankoppling ". (Wellmer, 1994).

För att bekräfta eller förneka något med avseende på en person, vare sig det är en sann eller falsk påstående, måste rationell tanke och bedömning användas för att komma fram till en korrekt slutsats.

Med utgångspunkt från denna idé kommer en dom om någon att betraktas som sann när den har en direkt korrespondens med verkligheten. Tvärtom kommer en falsk dom att vara en som rör sig bort från den kända informationen.

De tre huvudelementen i rättegången

Domen som tanke är förenade med ämnet, predikatet och copulaen, en komponent som också tolkas som verbet för att vara i den tredje personen.

1- Ämne

Ämnet kommer att representera den person, sak eller situation som utreds som vill avslöja en sanning, eller som tillskrivs eller skylles för något.

2- Predikat

Den representerar all information och argument som utsätts för ämnet för att bestämma sin sanning, dess oskuld eller skuld.

3- Kopiering

Copula eller Nexus är det element som tjänar till att fastställa att allt som hävdades i predikatet är riktigt eller inte av försökets syfte.

Klassificering av försöket

Efter att ha skildrat de tre elementen måste dom bedömas i enlighet med sin kvantitet, för att fastställa om de är universella, särskilda eller singulära; eller av dess kvalitet, kunna vara bekräftande eller sant och negativt eller felaktigt.

Dessa klassificeringar innehåller också deras förhållande och deras modalitet.

kvantitet

Bedömningar efter kvantitet har flera betydelser. Man kan tala om dessa som universella domar när de hänvisar till alla individer i en ras.

Däremot uppstår särskilda domar när en hänvisning görs eller när flera föremål eller saker undersöks, men inom en liten del av det hela.

Slutligen är de singulära domarna de där en enskild individ analyseras.

kvalitet

De bekräftande domarna är de som presenterar en korrelation mellan ämnet och predikatet. till exempel när man säger att mannen är ett rationellt var.

De kan också vara negativa när de tydligt uttrycker oförenligheten. till exempel när man säger att människor inte är fåglar.

förhållande

Domar kan vara kategoriska när de inte är föremål för ett annat villkor. De kan också vara hypotetiska, när ett uttalande görs som alltid kommer att bero på ett tillstånd.

Slutligen kan domar vara disjunktiva, vilka är de där ett predikat eller ett annat är bekräftat. Till exempel, «María är en student eller lärare».

modalitet

Det finns problematiska bedömningar, som uttrycker obefogade domar. Det finns också dömande domar som uttrycker verifierbara sanningar i ämnet eller predikatet.

Dessutom skiljer sig apodiktiska domar ut, vilka är de domar som uttrycker ett behov.